Jag satt och skrev – prolog?

Nästan jämn, varje rörelse, i symmetri med min kropp. Jag låg där på däck, som varje natt. Alla nätter där, fick mig att känna att jag var still, och det var himlen som rörde sig. Att stjärnorna åkte skridskor. Kryssade fram genom natten. Det var som om de vill åka den långa vägen ner till mig. Hälsa på mig. Ligga här bredvid mig och titta upp i natten. [Read more…]