Att se på dokumentärer som skildrar olika människoöden tycker jag är fascinerande. Det behöver inte handla om kända storheter, mycket hellre om vanliga människor som befinner sig i utkanterna av ens egna liv, bara på en armslängd avstånd. Dessa berör mig långt mer. De känns personligare och verkligare, kanske för att det är lättare att identifiera sig med dem, kanske inte.
I helgen såg en vän och jag av slump en varm skildring av 94 år gamla Maja Nyblom från småländska Hultsfred. Hon har de senaste 45 åren drivit Hotell Palace och välkomnat tillbaka stamgäster för både Hultsfredsfestivalen och fortlöpande Speedway-tävlingar. Jag vill bara med detta inlägg upplysa om hennes och dokumentärens existens på SVT-play med orden:
