Mitt nervösa tacktal framför 450+ SSWC:are
Jag har medvetet valt att inte skriva förrän nu. Tagit ett steg tillbaka och smällt alla intryck i min kammare som denna resa varit full av. Många har redan definierat SSWC, referat av sessioner har redan gjorts likväl som många tankar och åsikter har vädrats (se Jan Vidarén´s länklista). Här kommer min version och den kommer vara personlig, precis som SSWC blir en personlig upplevelse beroende hur man väljer att delta, vilka man möter eller om man bor i tält, båt eller stuga.
Då och nu – från oskrivet blad till hålla en session
För ett år sedan for jag med min dåvarande flickvän Lena till SSWC för att scouta folket och branschen som jag var på väg in i. Lena hade precis landat en konsulttjäns för en byrå och var där av helt andra anledningar. Det var hon som inspirerade mig att söka till Medieinstitutet och tack vare henne som jag i dag känner glädje, hopp och utmaning inför arbetslivet och del av en värld jag inte tidigare visste existerade.
Glädjen i att vara stensättare hade för länge sen vittrat bort och steloperationen av ryggen blev en katalysator mot studier och egenförverkligande som jag aldrig vågat drömma om. Mina sista månader i terapi och också haft sin beskörda del i det hela.
I år kom jag dit med flera syften, istället för som ett tomt blad som året innan och med ännu mer öppet sinne för möten och eventuella förändringar. Under året som gått har jag lärt känna många fina människor som med sina egna inre driv inspirerat mig. Det hade tagit en hel bloggpost att rada upp er alla här och jag återkommer till några som inspirerat mig lite extra.
Min session på PAF-båten
Som sagt, SSWC blir väldigt personligt. I och med att jag kom dit som lagledare för #lagfeffe i PAFcharitycruise med en agenda att samla in så mycket pengar som möjligt till Barncancerfonden, men självklart också försöka slå våra motståndare i Teamrasmus.
Utöver det så ingår jag i ett arbetslag som sedan Almedalen 2012 bestämt oss att utveckla en politisk jämförelse-app för att integrera ny informationsteknik och göra politik lite sexigare och roligare för förstagångsväljare. Även för hjälpa människor likt mig helt befriade av kunskap inom politik. Som den ända från arbetsgruppen föll det på min lott att hålla en öppen session och crowdsourca idéer och innehåll men också för manifestera att vårt arbete var i gång. Det kändes som en milstolpe i mitt studentliv och karriär att hålla en session där jag bara året tidigare snubblat omkring på oförståelig terminologi.
Fuck Cancer – gåva av fina Julia Mjörnstedt – eldsjäl och grundare från Ung Cancer
Med tiden har saker förändrats i mig och det har både med skola, människor jag mött och med mitt tidigare liv att göra. Jag har alltid velat hjälpa till och länge funderade jag på bli engelskalärare för att hjälpa barn i tredje världen med utbildning.
Jag var även på jakt efter en praktikplats. Praktikplatsen jag hade tackade jag nej till av två anledningar. Jag vill prova beställarsidan innan min sista praktik och så vill jag ha ett gott syfte i ryggen i stället för driva in pengar till byråägarna. TEDxAlmedalen och speciellt Julia Mjörnstedt med Ung Cancer, men senare även Mario Frost från Barncancerfonden, Mona Wallin från Naturskyddsföreningen, Martina Frick Isberg från Cancerfonden har alla inspirerat. Även min nya vänner Rasmus Lewenhaupt och Kristofer Vildbird, stort high five till #teamtrio.
Med dessa tre faktorer i ryggen som både innebar en hel del jobb och engagemang fanns inte så mycket tid över för sessioner. Jag hann med ett par stycken och lade mer tid på ”afterhour-möten” och diskussioner. Även vår Galeas Albanus med dess fantastiska crew blev en mötesplats under helgen för både sessioner och festligheter. Speciellt eftersom vädret var med oss.
2012 deltagare på SSWC
För att återknyta allt detta till SSWC så är det en smälltdegel av goodwill och människor med driv att förbättra världen, om än gradvis och med små steg finns viljan där för storverk. Detta har under mitt år i branschen påverkat mig.
Jag är övertygad om att denna vecka efter campet finns känslan kvar hos de flesta. Rättare sagt jag bevittnar förändringar som korrelerar med upplevelsen. En tjejkompis håller på att byta jobb just därför, andra har börjat engagera sig i saker de aldrig tidigare gjort på grund av den inspirerande miljön vi alla tog del av på Tjärö. Nya grupper dyker upp på Facebook i direkt avknoppning av eventet. Samarbeten har tagit vid. Allt det går i linje med SSWC och temat under årets TEDxAlmedalen. Även Do good shit – Jocke Jardenberg´s keynote under Internetdagarna 2011 är en inspirationskälla för framtiden.
#teamtrio. Kristofer Vildbird, Feffe Kaufmann & Rasmus Lewenhaupt
Det är en svår bloggpost att avsluta. Men jag hoppas jag förmedlar mina känslor och tankar kring eventet på begripligt sätt. Det är en personlig upplevelse som allting annat och jag kan inte annat än rekommendera samtliga som inte varit där att fara. Du behöver inte vara någon form av webbnörd, det finns gott om dem där ändå. Kom och skapa dynamik.
Jag vill samtidigt passa på att tacka samtliga som hjälp mig under resans gång både under året som gått och under vår välgörenhetsseglats. Det har varit helt otroligt. Jag kan inte tacka er tillräckligt, ni är helt underbara.
Rasmus och mitt tacktal kan ni se här under framför skrämmande många människor. Se, skratta och njut – läskigt var det vilket fall och en stora ära att få ta lite av allas dyrbara tid.
High five SSWC, Tjäro & Tomas Wennström och Kristin Heinonen – vi syns nästa år!
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=6h5wguyRyH8]
