Ju mer jag tänker tillbaka på min bakgrund desto mer förstår jag glädjen med att komma ut i friska luften emellanåt. Jag har aldrig suttit på kontor på sådant sätt som jag gjort under mina olika praktik-tillfällen eller kommer att göra i framtiden.
Hela mitt liv har dominerats av fysiska utomhusarbeten. Redan som liten började jag tjäna mina kronor genom slava för Svensk Direktreklam. Sedan blev det sommarjobb och andra lov som brevbärare och på golfbana. Efter lumpen tog jag min tillflykt upp till norra Sverige för att stationera mig innanför polcirkel och säsonga i Riksgränsen. Kommande decennium delade jag upp mitt år i tre delar. Samtliga med arbete och livet i friska luften.
Sista minuterna i varselkläder!
I tretton år livnärde jag mig på stensättning. Detta urgamla och traditionella yrke som jag faktiskt saknar lite i dag. Att bygga något så beständigt för hand gav mig en otrolig tillfredsställelse och visuellt kvitto varje dag att jag åstadkommit något på riktigt. Stensättningen var en del av mitt tioåriga ekorrhjul som mitt liv cirkulerade runt.
Den andra delen bestod av resor och dykning. Min stora hög med pengar som jag slitit ihop bland stenar och grus gav mig möjlighet att se världen. Många långresor av varierande karaktär förgyllde min den delen av året. Sakta hittade jag en ny passion i livet och resorna började förknippas med dykning. Till sist kom jag arbeta med dykning i Khao Lak, Thailand under fem säsonger. Inför varje säsong såg jag till att kunna resa minst en månad innan jag kom att mysa på Seadragons Liveaboards. Under denna tid tillbringade jag utan att överdriva 22+ dagar per månad till havs bland öar och koraller. Helt underbart.
Jag är en sucker för kontraster. För att bryta den tropiska känslan och det enkla livet i flipp-flopp-tofflor begav jag mig varje år från 30+ grader till mer ödsliga regioner av världen där det ofta var mellan 20-30 minus när jag landade där i februari. Riksgränsen är i mångt och mycket mitt andra hem. De flesta av mina nära vänner härstammar från denna tid. Dem många åren i en minimal by i norr gör att man kommer nära människor. Även detta var en helt underbar del av året.
I och för sig har jag redan spenderat mer tid utomhus än vad många gör på en livstid så det borde räcka. Missförstå mig inte, jag är stormförtjust i mitt nya vägval och fullkomligt brinner för det jag gör. Men nu och då när en svag doft av hav sveper förbi, eller när snön börja falla och när en smak tar mig tillbaka till en plats jag besökt långt borta från där jag är nu ekar ett tomrum i mig.
Jag är så lycklig att jag tog mig tid att leva efter mina intressen och egna val så länge. Nu håller jag sakta domesticeras till någon form av media-människa. Precis som jag nämnt tidigare så älskar jag kontraster och att hoppa som jag gjort följer bara min själ. Avsaknaden för vidderna är dock oerhörd och njutningen att vakna till ett morgondyk sex av sju dagar har för evigt en del av mitt hjärta. Men som mycket annat har allting sin tid, och nu är det igen en ny tid i mitt liv. En social digital tid som senare kan möjliggöra för mig att arbeta var som helst; för man tämjer inte en fri själ hur som helst.
Detta är inlägg #35 av #100 i utmaningen #blogg100
