Jag tror vi alla känner glädje av att utvecklas, både fysiskt som mentalt. Med ett helt läsår bakom mig och ett nytt framför mig har ett litet tomrum i mig börjat göra sig hörd. Först som små sporadiska viskningar i natten. Nu har det växt sig starkare och större till en skrikande demon av frustration, och det vill ut.
Större delen av mitt liv har jag levt efter mina stora intressen snowboard, dykning & resa. För fem år sedan började en molande värk ta över och styra mitt liv. Sakta blev jag mer statisk av värken. Till sist blev livet odrägligt och jag genomgick en steloperation av de två sista kotorna i ryggslutet. Nu två efter operationen och med stor dedikation till träning är jag hyfsat smärtfri och rörlig igen. Hjärnan har under det sista året fått tillräckligt med tillfredsställelse av ny kunskap, men min kropp, trots alla timmar i både gym och simbassänger har för länge sedan glömt glädjen av att utvecklas.
I högstadiet var Matte Lindström, jag och våra skateboards oskiljbara. Vi var aldrig uttråkade, vi undrade aldrig vad vi skulle göra. Om det regnade fanns alltid Hotell Sheratons garage eller Fryshuset att åka i. Nu när man är vuxen finns det paradoxalt alldeles för lite tid till allt man vill göra. Som tur är jag god vän med Johan Ahlström som väckt lusten till liv att utmana mig själv fysiskt igen. Något jag under min 14 månaders sjukskrivning kom att glömma bort i rädsla av att gå sönder.
Att gå upp 06:00 för att packa väskan och rulla mot skateparken i Rålis är ingen uppoffring. För mig är det ett livselixir av glädje och vänskap. Det finns en community av avdankade och ”gamla” skatare som träffas och peppar varandra under dessa tidiga timmar. Några av dem har med sina söner eller döttrar med sig och familjerullar. Alla på sin egen nivå och med viljan att ha roligt och utvecklas.
Att med tålamod nöta och kämpa för att klara något man aldrig gjort tidigare ger ett enormt lyckorus när man väl ”sätter det”. Jag är övertygad om den glädjen och att ha balansen i sitt liv mellan fysiska och mentala prestationer gör livet bättre, roligare och lyckligare. Vi är fysiska varelser och behöver den typen av stimuli och utlopp precis som när vi var barn. Jag vet vilket fall att jag behöver det och jag är oerhört glad av att få känna lyckoruset igen – att utvecklas & utmanas. På vissa plan tänker jag aldrig växa upp och det hoppas jag att ni andra heller inte gör.
